Okej, så det blev en promenad och lite läsning innan detta planerade inlägg. (Inte för att det spelar större roll för folk väntar knappast med spänning på det, särskilt inte en fredagskväll)
Imorse läste jag om inlägget jag skrev på förmiddagen igår, det om mitt lilla snedsteg under onsdagsnatten. Man är väl sin egen värsta kritiker men min känsla var bara: Fan vad distanserad jag verkar och platt det är skrivet. Sen bestämde jag mig för att leta upp andra inlägg jag har skrivit där jag behandlar känsliga/personliga/whatever ämnen. Som vissa inlägg om ett visst ex, till exempel. Och ja, det finns där också. Jag kan verkligen inte skriva bra och övertygande om saker som jag VERKLIGEN känner/bryr mig om. Varför jag aldrig kommer att bli en författare. Fast det är jag inte så ledsen över, jag är bara ledsen över att jag är så fjärmad ifrån mina egna känslor att jag inte kan sätta de på pränt.
Skriver detta inlägg med h2o's fina inlägg om ätstörningar i allmänhet i åtanke. Jag tror att det är det bästa och ärligaste jag har läst om ätstörningar under sju månaders av bevakande av ätstörningsbloggar. Det är öppet och intimt och välskrivet och jag blev ledsen när jag läste det (pga relaterar). Blev även skamsen och avundsjuk på det...
Liksom om folk undrar varför jag hellre skriver om tapeter och LCHF istället för saker som verkligen betyder något så är det för att jag saknar förmågan att göra dessa betydande saker rättvisa i text.
Jag är egentligen inte den som sörjer förmågor jag saknar (möjligen min brist på hand/öga-koordination), "alla är bra på olika saker", men detta känns ändå som en bra förmåga att ha, för huvudets skull.
sv: tacktacktack! det är konstigt för i verkligheten är jag så stängd. jag fick höra det senast igår när våra gäster pratade om hur lugn jag är och hur jag verkar observera omgivningen och mina föräldrar sa att de får se en helt annan (aggressiv, haha) sida. och då sa min pappa "men tänker man efter så skriker hon ju bara om obetydliga saker, har hon något viktigt att säga så tar hon sin tid och är lugn och det spelar ingen roll om man har en annan åsikt för hon har redan bestämt sig, och då är det så. det blir så tydligt att det är något hon tänkt på länge." det jag skrev i inlägget är ingenting jag skulle kunna säga, för jag skulle bli så upprörd att jag bara hade stängt mig, jag hade inte kunnat hitta orden ändå. jag tror att det är rädslan för att någon ska vilja hjälpa en, eller komma med en lösning för på ett sätt är man ju trygg i det här. ingenting okontrollerat händer.
SvaraRaderajag är glad att du kommenterar och jag tror att jag är lite som du, egentligen har jag väldigt svårt för <3 och sånt för jag ser det överallt liksom, det känns inte som att det är på riktigt och det är tråkigt för skriver jag till någon så menar jag det jag säger. det är svårt att i text visa ärlighet och medkänsla, men som sagt, att du kommenterar visar ju på att du läst och påverkats, och det är absolut viktigast. och sen måste jag säga att jag gillar sättet du skriver på, för som jag sa så tror jag att det finns likheter mellan oss och sen gillar jag ditt ordförråd, jag lär mig alltid något nytt! haha.
tack så mycket för att du nämnde mig i det här inlägget och skrev en kommentar.
<3 (och nu vet du att jag menar det)