Det är fan inte okej att vissa män är såna jävla svin att man måste känna tacksamhet gentemot dem som inte idkar gränsfallsnekrofili på ens livlösa kropp. Bara grej jag tänkte på när killen från igår berättade att han tog med mig hem för att han trodde att vi skulle ha sex men jag somnade innan vi hann make da make för att jag innan hade envisats på att ta en promenad innan vi kom hem till honom. Innan hade han snällt berättat om mina upptåg (inget alltför skandalöst, thankgod) på en bänk men i samma stund som han sa det förvandlades hans inställning från vänskaplig till... rovdjurslik i brist på annat. Ni vet när de tittar på en sådär äckligt, "Imma hit that"-aktigt, och man vill bara försvinna?
Kanske lite för personligt nu: Alltså mitt problem är att jag har så svårt att sätta mig själv i en sexuell kontext, jag "låser" mig, blir väldigt passiv, nervös och skäms. Tror att jag är ganska dålig i sängen pga detta, de flesta gillar ju respons. För att lägga kaka på kaka så förknippar jag all sexuell upphetsning med oro och rädsla så jag blir ännu mer medgörlig och det blir så svårt att säga ifrån, vilket var varför jag brukade vara så... promiskuös för typ två år sedan. Sedan upphörde det ganska abrupt.
Hans hand på mitt lår och läppar på min hals. Någon gång gick det förbi någon som tittade på mig och frågade med blicken om allt var okej och jag försökte förmedla något om att det var lugnt i en alltför skamsen blick när jag egentligen ville säga "ta mig härifrån". Men jag lyckades ta mig därifrån och nu vill jag bara dö pga värdelös.
Imorgon börjar Pride, hade så himla kul förra året men i år ska jag jobba en del av tiden så jag kommer väl inte ha lika kul men att jobba med Pride är ju roligare än att jobba under Pride och missa allt. En annan sak jag är tacksam för: Att ha saker att se framemot när nutiden suger.
F.ö. så har jag inte läst ut boken då jag har läst "Vetenskapsteori för nybörjare" inför uni... Fascinerade grejer. Lol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar