Sen sist jag skrev så jag har lagt spritförband, hoppat omkring när jag har behövt röra på mig, städat badrummet. Vågar inte gå på foten i första laget, eller närmare bestämt jag vågar inte gå. Alls. Kombon inte äta+tappa minst 1dl blod=dizzeeeee+illamående. Funderar verkligen på att åka till akuten imorgon för att få det uppkollat och eventuellt sytt. Förståndet säger att det antagligen behöver sys. Det är inte jättedjupt (inte mer än 5 mm) men ganska stort och det blödde ju asmycket. Tänk om jag inte kommer att kunna gå (som i PW) på flera dagar? VAD GÖR JAG DÅ?
Men det var inte därför jag satte på datorn bara för att blogga. Fick för 20 min sen ett sms ifrån *exet* (efter tre dagars tystnad). Där det stod "Jag har aldrig träffat någon som är så okänslig inför andras känslor." Och jag ville bara att världen ska veta att jag är förkrossad över detta. Liksom jag vet det, men jag kan inte göra något åt saken. Jag kan inte magiskt bara förstå precis allt alla känner. Jag har inte totalbrist på empati, men det är i många situationer den inte riktigt finns. Det är nog det jag tycker är min största personlighetsbrist, även om jag gärna låtsas som att jag inte bryr mig.
Har fått mig att ifrågasätta min närvaro i ett "community" som enbart består av människor som mår dåligt (alltså, våra bloggar om det var oklart.).
Och BTW, hur okänslig är inte HAN för mina känslor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar