Igår var det en hel månad sedan jag officiellt började äta enligt LCHF (jag räknar bort halsflussveckan eftersom jag inte åt alls.). Åh GUD så töntig jag låter. Seriöst, att "följa dieter".... Saknar ord... DÖR. Vill äta vad jag vill (naadaa). Men ja:
De tre första dagarna mådde magen inte så bra pga jag var ovan att äta animalier men jag har stålmage så den återhämtade sig fort (och jag äter inte kött, obvsly).
Jag har räknat och jag har i alla fall ätit >1500kcal under en dag i sammanlagt 16 dagar, så jag har ju ätit BETYDLIGT mer än vad jag gjorde i maj och början av juni (åt inget/pyttelite nästan varje dag, gick knappt ner...). Jag har gått upp två hekto. Det är bra. Nästan perfekt. Om det går långsamt så kanske man vänjer sig och inte bryter ihop och avbryter det.
Mentalt sett har jag inte märkt någon skillnad, utöver att jag tänker på mat mer eftersom det oundvikligen spelar en större roll i mitt liv nu än innan. Jag äter med stor ångest och jag äter för snabbt (tänker ju snabbare jag får i mig maten ju snabbare kan jag bränna kalorierna).
Det svartnar fortfarande för ögonen emellanåt, men jag svimmar aldrig helt och det hände bara tre gånger förra veckan.
Min puls har blivit lite stadigare och slår 50-53 slag/minut i vila istället för 42-45 som de gjorde innan.
Trodde att magen skulle sakna fibrerna ifrån råg/havre mer än vad den faktiskt har gjort. Visserligen innehåller grönsaker också fibrer men inte lika mycket...
Egentligen är denna recension onödig för så mycket andra förändringar ser jag inte (utöver mer ork). Tappar fortfarande hår, har ödlehy om jag inte badar oljebad 1-2ggr i veckan och dränker in huden i alltför rikliga mängder kroppsbalsam om kvällarna och spf om dagarna. Hudcellerna tar ca en månad på sig att förnya sig, varför händer inte detta mig? Fortfarande skivade naglar och spruckna nagelband. Fortfarande trött och ful i ansiktet. Vill se resultat snabbare, om jag nödvändigtvis måste äta så kan jag väl få se lite snygg ut åtminstone?
Åh, en till grej: Innan så hade jag en liten mängd fett på vaderna som man kunde nypa i när de var avslappnade. Den är numera borta. Jag tolkar; innan: muskelförtvining, nu: *biff!* Undrar om det händer i större skala om jag börjar styrketräna. Försöker hålla mig borta från träning så gott det går tills jag är lite starkare i huvudet men det går inte så bra. (Mer om det senare)
Detta inlägg tänkte jag skriva igår, men jag glömde. Kanske skriver jag ett till inlägg i kväll om hur jag har haft det dessa ensamboende dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar