Man sitter och är livrädd för människor man känner i Oslo och så kommer folk med TOTALT OSMAKLIGA spekulationer om vem som har gjort det på TV och på twitter. Vid det här laget är det äcklande. Man vet ju att dessa spekulationer bara reflekterar underliggande åsikter av olika slag. MAN VILL BARA HA INFO. Även i sådana här situationer kräver journalistik och politik eftertänksamhet. Komma och jiddra om någon jävla Al Qaida eller Libyen nu. Hat.
Med det sagt så hatar jag världen just nu. Alltså, man vet att den är en sån jävla psykotisk röra men att det händer så nära och att det händer barn&tonåringar. Fruktansvärt.
Vet inte om jag är mer rädd för de två jag känner i Oslo (ej stor fara, men klart man oroar sig) eller för alla stackars barn&ungdomar på Utöya...
Upd, 20.29: Mina vänner mår bra.
Förlåt för "ser så mycket jag bryr mig"-bloggande. Men ha överseende, det är ju avskyvärt (både det som har hänt och folk som spekulerar. Händelsen trumfar, obsly)
Upd, 21.58:
Det gör ont i bröstet. Har haft ökad hjärtrytm sedan kvart i fyra och ännu värre sedan de första rapporterna om Utöya kom. Man borde endast förfasas över offren och deras anhöriga men det är ju omöjligt att låta bli att förfasas över anti-rasister och rasister som försöker göra politisk grej av hudfärgen på gärningsmannen och Obamas insinuation, alla andra som gör detta till ideologi och "terrorexperterna" och de som satte dem i tv-studion.
Nej, gud. Folk dör ju. Det är hemskt nog att veta. Idag är vi alla norrmän, som någon i allt gytter sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar