I förmiddags när jag tog min obligatoriska milspromenad så tog jag en smoke (alltså befinner mig i ett limbo av icke-rökare och rökare, det blir så när man "feströker" och varje dag är en fest), den sista jag hade. Cigarettkarma är den enda vidskepligheten jag tror på och eftersom jag aldrig orkar bära med mig någon väska vid utgång så blir jag beroende av andras givmildhet ang cigaretter. Så jag återgäldar detta med att vara generös med mina smokes dagtid. Jag brukar gå omkring och hoppas på att främlingar ber mig om en cigarett. Det är såklart ganska sällan det händer men ja... Men det hände idag, när jag precis hade tagit min sista och var på väg för att köpa mer. Och nu tänker jag bara på hur killen som bad mig bjuda antagligen inte trodde på mig... Irriterande.
Annat jag gjorde innan min moster hämtade mig för textilshopping: Såg EP01S07 av Weeds. Och holy shit vad Shane Botwin har blivit snygg! Tyckte han var snygg i förra säsongen också, men nu: OMG! Okej, ful frisyr. Men annars...
Sen inhandlades duntäcken och lakan och fluffiga handdukar i mörkblått och allt annat i tygväg man behöver i en lägenhet. Åh vad jag blev nöjd och exalterad över att jag nästan kan räkna på fingrarna på hur många dagar det är kvar! Något jag inte hittade var gardiner till vardagsrummet. Så när min moster släppte av mig i stan så gick jag in på vad jag trodde var helt-vanlig-tygaffär och hittade efter lite flanerande ett tyg i en perfekt nyans av grönt, salvia, skulle jag beskriva det som. Tittade efter hur mycket det kostade och såg ingen prislapp, det enda jag såg var ett nummer på en liten klisterlapp som jag trodde var ett katalognummer pga att det var väldigt högt nummer för att vara pris-per-meter så jag frågade tanten som jobbade där vad tyget kostade och hon letade upp min katalogs-klisterlapp och sa att det kostade så mycket. Men det var det perfekta tyget.
Alltså jag skäms över hur mycket jag betalade för det (jag behövde ju många meter också...). Gardiner-to-be är också något som man väljer med amygdala, tydligen. För att inte tala om hur mycket den sammanlagda summan av allt det andra blev. Tänker alltid på mamma när jag betalar alldeles för mycket för onödiga grejer. Det är vulgärt och svekfullt. Våga vägra Ikea kanske inte är en av mina bättre idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar